Vi träffade på Frida Spikdotter för något år sedan och blev kära direkt. Ja, kära! Så där som när man hittar en bra vän eller ett plagg man vet att man kommer leva i nästan varje dag.
Frida är en sann inspiratör och kreativt geni. Gillar man att skriva och vill inspireras och utvecklas är hon en av de som ni ska följa och lära av.
Vi valde att ställa henne några frågor, för vi var så himla nyfikna på tjejen bakom succén Skrivplaneten.
Frida, när insåg du att skrivande var din grej?
Hm… Kanske när jag gick i sjätte klass och skrev en story om en hund vars ägare dog. Min fröken började gråta när hon läste den och sa att jag borde fortsätta. Jag var usel i skolan generellt, men så fort det gällde skrivande fick jag plötsligt höga betyg. Men jag ryckte mest på axlarna. Jag skulle ju bli skådis. Det var först långt senare i livet som jag insåg att jag kanske fått nån slags gåva eftersom orden på nåt vis kom till mig utan motstånd.
Därmed inte sagt att resan varit enkel. Att ha en gåva är inte samma sak som att förstå hur man ska använda den. Men snart är jag femtio och börjar eventuellt förstå ett och annat.
Hur länge har du arbetat med kreativt skrivande?
Det har alltid funnits där, tror jag. Alltid dragits till berättandet som form och konstart. Även när jag inte skrivit har jag alltid slukat kultur och litteratur i alla former, älskat och fascinerats av allt som hugger tag om hjärtat genom stories.
Till slut närmade jag mig via filmvetenskapen och journalistiken - där fick jag kontakt med ett mer professionellt förhållningssätt till skrivandet som fenomen, kan man kanske säga. Vågade börja ta ut svängarna och experimentera och märkte att ju personlig och nyfiken jag var, desto mer uppskattade blev mina texter.
Sen kom sociala medier och det var lite som att komma hem för mig. Älskar att diskutera och slänga käft med folk och har säkert skrivit en miljard rader i olika kommentarsfält. Det är en väldigt underskattad skrivskola, effektivt sätt att löpande vässa sig i formuleringar och utveckla idéer.
Som textperson blir man ju nästan alltid frilansande och även jag har gjort mina hundår som frilans. Som skribent fixade jag, som alla andra när webben var färsk, en egen sajt där jag samlade mina arbetsprover. Någon kärleksfull smarting sa till mig: uppdatera ofta så får du fler träffar på Google. Så för att öka frekvensen startade jag en blogg på sajten. Föga skulle jag ana vilken betydelse den bloggen skulle få för mig - både som yrkesperson och som människa generellt. Den kanalen har betytt absolut mest i livet för mig, rent kreativt och för mitt skrivande. Det var där allt började på riktigt. Den gjorde mig modig och det är där jag sökt - och hittat - min egen röst och ton.
Bloggandet har hållit mig på tårna. Skrivande är ingen quick fix och något som behöver underhållas för att utvecklas.
Den har alltid haft undertexten ”Det blir aldrig som man tänkt sig, men det blir skitbra ändå”, en inställning som nog summerar mig och min framfart ganska väl. Jag har en trogen skara följare som tycker om mina iakttagelser från vardagen, livet med kidsen, ångest, kärlek, mitt torp, en svår skilsmässa och filosofiska betraktelser. 2010 fick jag hela bloggen som bok i present av min pojkvän. Den var 400 sidor lång och jag kunde inte sluta gråta. Har jag skrivit allt det här? Så man kanske kan säga att det hållit på, men bloggen är min bebis. Sen har det blivit en liten bok till. Och en som är på väg att skrivas nu.
Frida är utbildad journalist, så hon kan stötta sin praktiska erfarenhet på en teoretisk grund.
Frida har arbetat som lokalreporter på en liten tidning, kommunikatör och frilansare. När barnen kom "växte hon upp" och tog en fast anställning, men det skavde och snart startade hon eget igen som entreprenör och redaktionschef för ledarskapssajten motivation.se. Ett lärorikt arbete som gödde intresset för hur kreativitet fungerar, som till slut efter en intressant och kreativ väg har skapat Skrivplaneten som fungerar lite som en kreativ powerboost för skribenter och andra kreatörer.
"Skrivplaneten är ett digitalt projekt där jag, genom skrivandet, hjälper till att boosta besökarna i att hitta tillbaka till sin kreativitet - inte bara för de som skriver, utan för alla som ledsnat på gamla hjulspår och som är redo att öppna upp för nya sätt att se på sin egen kreativa kraft. På sajten finns råd och tips och skrivövningar kring hur man kan jobba medvetet mot ett kreativare liv. För att jag tror att det får oss att må bättre och bli bättre människor. Jag har själv upplevt processen och vad som sker när man bejakar sin egen story. Min vardag är inte längre som förut."
Kan du nämna 3 saker man ska kunna eller veta för att bli riktigt bra på att skriva?
Skulle säga att man först och främst behöver förstå hur man själv fungerar som kreativ person. Vilka hinder man har, vad som triggar, vad man går igång på, vad som är viktigt för just dig. De bästa texterna hämtar du där energin finns, i det du vill berätta. Jag är inte så mycket för mål och syfte, åtminstone tycker jag att det är ganska överskattat om du vill skapa levande innehåll. Det finns många nivåer av skrivande och alltför mycket styrning förtar möjligheten att utvecklas och tycka att det är roligt att syssla med det. Jag skulle säga att man i första hand ska fokusera på lusten. Vi är många gånger så strategiska att vi glömmer bort hur långt vi kan komma genom att ha kul.
Ett annat tips är det som ingen vill höra nuförtiden: öva, öva, öva. Skriv mycket, skriv regelbundet och skriv olika saker. Testa annorlunda grepp, prova genrer och stilar. Alla former av skrivande och texter befruktar varandra.
Ta hjälp. Bolla med människor omkring dig - proffs eller inte, spelar ingen roll. Att ha en sparringpartner är nästan det enda sättet att komma ur hjulspår. Låt någon du litar på läsa och ge feedback. Skriv om och, snacka igen. Loopa. Det är svårt att lyfta blicken på egen hand, sånt behöver man hjälp med - det är därför det finns vänner, terapeuter och coacher - skrivandet är inget inget undantag.
Förstå hur du fungerar som kreativ person
Öva, öva, öva!
Ta hjälp.
Din dröm kan bli verklighet.
Många vill utforska sina kreativa sidor och drömmer om ett liv där de får arbeta med sin hobby. Men få vet var de ska börja eller vågar inte tro på sin kunskap. Därför ställde vi lite frågor om vad som krävs för att ta sig vidare in i drömmarnas värld.
Måste man vara grymt bra på svensk grammatik för att skriva bra texter?
Nej. Inte om man inte är proffs. Av mig förväntas det att jag ska kunna stava, inte särskriva och ha koll på det grundläggande skrivreglerna - men jag är till exempel urusel på att förklara grammatik. Den sitter i kroppen, det är inte en intellektuell process för mig. Det är också lite självsanerande. Ju bättre du blir på att skriva, desto viktigare kommer du tycka att det är att det blir rätt. Därför tycker jag inte man behöver lägga så mycket fokus på det från början, det bygger bara onödiga hinder och trösklar.
Däremot tycker jag att man ska, i möjligaste mån, försöka leka med och utveckla sitt ordförråd. Genom att läsa mycket och att skriva ofta. Och inte använda första bästa ord som kommer upp. Prova nytt och sväva iväg på lite galna vägar. Det blir ofta en skön kedja som sätts igång.
Vad är dina rutiner? Vad behöver du ha för att kunna prestera för dig själv eller dina kunder?
Jag är inte en rutinmänniska, tvärtom - jag avskyr dem. Försöker lära mig att känna in och surfa på energivågor istället för att boxa in. Det gör att jag ibland jobbar dygnet runt i flera dagar eftersom jag har flow, och ibland bara läser böcker timme ut och timme in och stänger ute hela världen. Men. Jag har faktiskt ändå en rutin: jag skriver morgonsidor varje morgon. Tre handskrivna A4. Sen jag började med det behöver jag inte ens terapi. Det har givit mig så mycket som människa. Världen blir skarpare och mer meningsfull. Sen har jag aldrig sumpat en deadline i hela mitt liv. En deadline är helig och funkar väldigt bra för att få saker gjorda, även om man inte alltid älskar dem… Så deadline kanske är en form av återkommande rutin.
3 tips på läsning som gör en yrkeskunnig skribent att bli bättre på sitt yrke?
Jag tycker om att överbrygga, älskar kombinationen mellan skönlitteratur och kommunikation.
Så jag skulle tipsa om tegelstenen The making of a story av Alice LaPlante.
Och kanske dess motsats: lilla gulliga, men kraftfulla, Writing down the bones av Natalie Goldberg. Inget för veklingar, man behöver vara en smula flummig för att uppskatta.
Sen kanske att regelbundet slå upp sidor i SAOL och ge sig fan på att använda några av orden man hittar i minst ett sammanhang under den kommande veckan. Rolig utmaning som breddar och fördjupar ditt ordförråd.
Varför ska man gå gå någon eller alla dina kurser på Skrivplaneten?
Den som längtar efter insikter, vill hitta nya dimensioner i sig själv och forma en roligare och skarpare vardag ska gå mina kurser. När du medvetet ägnar några timmar varje vecka till dig själv och din kreativa person sker en förflyttning som är kraftfullare än vi kan ana. Jag har inspirerats av Julia Cameron 12 steg i klassikern The artist’s way, men tyckte att hennes process var alltför exkluderande, jag kände mig lite utanför helt enkelt. Jag är ingen konstnär. Så jag ville göra något för alla - de som vill förvalta sitt idéarbete, förändra bilden av sig själva som icke-kreativa, som vill få syn på hinder och blockeringar och som vill leva ett friare liv - modigare och ärligare i tanke och handling. Mitt program bygger på en övertygelse om att vi alla är kreativa varelser, även om vi inte är konstnärer och författare eller poeter hela dagarna.
Men den viktigaste anledningen - och tillika kärnan i min egen livsfilosofi: för att det är kul och för att man inte vill riskera att dö outvecklad.
Det är omöjligt att lämna en dialog med Frida oberörd.
Hon är en glad, nyfiken och kreativ människa i varje fiber i sin kropp. Det smittar av sig & förstärker allt positivt man själv redan har bubblande under ytan. Att genomföra hennes kurser är en ynnest inom personlig utveckling. Något alla borde få göra redan i skolan, så man får lära sig att det alltid finns en väg framåt och att det största hindret för utveckling är man själv. Där skulle vi rädda många skoltrötta barn från dåliga betyg och skoltrötthet, men också många vuxna från en jämngrå vardag.